Det blir en spännande höst på HM. Den här gången har den
svenske klädjätten låtit Anna Dello Russo ta fram accessoarer och bling-bling
är uppenbarligen tillbaka. Russo är bland annat
redaktör på japanska Vogue, fullständigt ohämmad och modegalen i största
allmänhet.
Nu har hon presenterat sin nya HM-kollektion i en video som
befinner sig väldigt långt ifrån den nordiskt svala. Här är det guld, glitter
och glamour i en ”Fashion Shower” vi aldrig sett den här sidan av Versace.
Accessoarerna ska finnas i butik i början av oktober.
Reklam för mode och skönhet är en svår kategori. I allt högre
utsträckning tar företagen själva hand om reklamproduktionen vilket
resulterar i en egen typ av kommunikation. Antingen rak produktpresentation
eller krystad arty-farty.
Det finns undantag. Chanel är ett varumärke som utstrålar
klass vilket naturligtvis beror på medveten och långsiktig
varumärkesuppbyggnad. Och Chanel förstår vikten av sin historia.
I en ny kampanj förRouge Allure, Chanels kosmetikamärke,
har fotografen Solve Sunsbo hämtat inspiration från Erwin
Blumenfeld som skapade fantastiska omslag för Vogue under 1930-talet.
Reklam som trampar fast i dåtid blir nästan aldrig bra men
Solve Sunsbos bilder är tidlös skönhet och ingen behöver tvivla på effekten av
Rouge Allures produkter. Det här är reklam för en klassiker.
Japanska klädföretaget Uniqlo har gjort det senaste decenniets mest dynamiska modereklam. Alltid annorlunda sätt att berätta om kläder eller vägar att göra livet mer intressant för kunder.
Oväntat och annorlunda.
När man nu presenterar hösten/vintern i samarbete med japanske designern Jun Takahashi för media sker det med en mapp med konventionella bilder, tagna av Tim Walker, men där insekter spelar en framträdande roll. Varför? Ingen aning, men det skapar en spänning traditionella modebilder aldrig är i närheten av.
Framför allt lär bilderna spridas på sociala medier som Pinterest och Tumblr.
Tycker du modemagasinen återupprepar sig och kopierar
varandra?
Bredda horisonten och hitta serbiska modemagasinet FAAR.
I årets nummer har art director Becha och modeskaparen Ana Ljubinkovic
gjort modereportaget Silent Spring. Titeln anspelar möjligtvis på Rachel
Carsonsklassiker från 1962. Vad Becha vill förmedla med sitt surrealistiska reportage är
inte självklart. Mardröm eller kulör eufori?
I vilket fall utmanar det våra föreställningar om bildreportaget
i modemagasin. Se mer på Behance.
Kroppsidealen i reklamen och populärkultur är
inte särskilt komplicerat. I de flesta fall är det dumt,
förnedrande och förödande.
Men det är svårt att inte skratta sig fördärvad åt Abercrombie
& Fitch six-pack-gäng som mimar till Carly Raes "Call Me Maybe"
(signaturmelodi för A&F).
Av någon anledning är det otroligt kul när 7-8 unga män
med tvättbrädemagar beter sig som idioter i bar överkropp. När unga kvinnor agerar på motsvarande sätt, som när Miami Dolphins cheerleaders gör
reklamfilm för sin nya kalender – se nedan, är det som vanligt. Nu kan det vara så att Abercrombie
& Fitchs video är en parodi på Miami Dolphins cheerleaders. Och då blir det genast mer komplicerat.
Lyxiga varuhuset Harvey Nichols i London borde få medalj för
imponerande hög nivå på sin reklam. Gång på gång övertygar och
överraskar/chockar man med enkel printreklam. Ena gången är det
Wallace & Gromit som är självklara modeller, för att en annan gång sälja in nytt mode med en (kopierad)
konstinstallation av vargar.
Alltid med lika stort självförtroende, ofta med humor och utan att tappa en millimeter
av sin stilkänsla.
Nu är det rea och kunderna med exklusiv smak är så
upphetsade att de kissar på sig. Så bra är det, enligt reklambyrån DDB London.
Tvivlar på att NK ens skulle våga tänka tanken att göra liknande
reklam.
Bloggare är maktfaktorer i mode- och skönhetsindustrin.
Problemet för industrin är att skapa bra förbindelse med dem. Det kan ske på
ett schysst eller mindre schysst sätt. Kicki Norman på Daisy Beauty
bedriver en beundransvärd kampanj för bättre hyfs i relationerna men det
sker uppenbarligen i motvind.
Men det finns andra metoder än smygsponsring och gratisprodukter
för att fånga modebloggarnas skrivlust. Rejält med fjäsk till exempel.
Toni & Guy Hair Products i Australien, tillsammans med
JWT Sydney har tagit fram det stora fjäskartilleriet i nya kampanjen Blogged & Bound.
20 av Australiens mest populära bloggare är porträtterade. Inte bara på
Youtubekanalen
och på kampanjsajten
utan även i bokform (här i digital form).
Bloggarnas läsare, som kan räknas i miljontals, söker sig
givetvis till Toni & Guys kampanj för att få veta mer och bloggarna själva
lär upplysa både en och flera gånger om kampanjen på sina bloggar.
Om det är oetiskt eller smart pr-strategi är dock lite
oklart. Men ur kommunikationssynpunkt är det naturligtvis högsta poäng.
När trender, stilar och mode löper in i varandra till en svåröversiktlig väv blir det allt viktigare med perspektiv.
Engelska modebutikskedjan Next förstår vikten av
historia. Speciellt när man kedjan själv har 30-årsjubileum. Tillsammans med digitala byrån
Jam har man byggt upp en 30 år lång tidslinje av klassiker uttryckt i en Facebook-app. Värd att fördjupa sig i.
Kampanjen säljer inget nytt utan bygger snarare varumärket
Next på ett stilenligt sätt.
Nästan fyra minuter dansdrama i stretchjeans på gatorna i Seoul.
Tribal DDB Korea har gjort varumärkesdansen åt Levis och australiensaren Rafael May har komponerat musiken.
Ingen unik idé och det krävs ett visst dansintresserad för att hålla intresset uppe. Men det är mycket bättre än
mycket annan jeansreklam.
Omfattningen av larvighet är stor i reklam för mode
och skönhet. Kan ha att göra med att reklamen gärna vill framstå som sexig.
Diesel och byrån Poke sätter ett brutalt ljus på det här misslyckandet i en reklamfilm för säsongens kollektion av solglasögon. Alla klyschor du sett i
musikvideos och pompös reklam för mode och skönhet de senaste 25 åren samlat på 90 sekunder. Enda
skillnaden är att de vanliga modellerna är utbytta mot andra lite hårigare
aktörer.
När all kommunikation är i ständig rörelse är skyltfönstret, ett i många avseenden avgörande media,
statiskt. Det har experimenterats med projektioner och 3D mer eller mindre bra men efter att Tupac
återuppstod
har det så att säga öppnat upp ett nytt skyltfönster.
Underklädsbutiken Empreinte
i Paris använder hologram på ett smart sätt som ger näring till våra fantasier
om vad som händer bland alla underkläder under natten. Det finns anledning att
stanna till och fönstershoppa i Paris igen.
Men förutom utvikningen av hans eget tragiska liv har Polanski även gjort
reklamfilm för Prada som ska visas under festivalveckan.
Under ytan i den tre och en halv minuter långa filmen
vibrerar det av instängda känslor. Den uttråkade Helena Bonham Carter kan inte
frigöra sig från sin far medan psykoanalytikern Ben Kingsley har svårt att
hantera sin passion för – en pälskappa.
Ett mästerverk i det lilla formatet med ett aningen plumpt slut.
Nike bygger sin storhet på en absolut lojalitet med idrotten. När Tiger Woods spelade bort sig på helt fel banor var Nike en av få
som inte vek från den fallne golfarens sida – även om man lät hans döda pappa
ställa några undrande frågor.
Ja, Nike viker inte ens för de mest förvirrande stilval som
nyrika idrottare med uppblåst självuppfattning lätt skaffar sig.
Idrottsstjärnornas image har gått så långt att det blivit varumärken i sig.
Det gäller inte minst frisyrer. Viket förklaras med att på till exempel en fotbollsplan måste man snabbt bli igenkänd bland 21 andra varumärken.
I Nikes nya reklamfilm, gjord av Wieden + Kennedy, har Manchester Citys anfallare Mario
Balotelli stora problem att hitta rätt hos frisören när han så att säga
försöker designa om sin logotype/frisyr. Slutsatsen är att man ska inte krångla
till det utan hålla fast vid sin gamla logga (och underförstått även Nike).
För de som inte är maniskt intresserad av fotboll tillhör de
olika frisyrerna Ronaldinho, Ronaldo, Carlos Valderrama (även på lilla bilden här ovan), Chris Waddle och i
slutet kommer Mamadou Sakho som ”snott” Balotelli tuppkam.
”Det enda du behöver vara rädd för är hur du ska förklara
för dina barn”, hävdar Taiwan Cosmetic Surgery Centre i den här printannonsen som
blivit en asiatisk viral.
Som politisk korrekt västerlänning undrar man naturligtvis varför
de tycker att barnen är fula.
Å andra sidan är det en ganska rolig bild.
I Taiwan är plastikkirurgistorindustri
och det produceras mängder med reklam och videos om plastikkirurgins
förtjänster.
Men ingen reklam är lika hjärtskärande effektiv som den här
olyckliga familjen.
